På vissa skolor bestäms ibland att alla lärare måste skriva mål för lektionen på tavlan. Det är även något som Skolinspektionen signalerar är önskvärt genom sina observationsmallar och vad de lyfter som positivt i sina inspektionsrapporter. Är det då något man måste göra som lärare? Nej. Är det något som har tydlig evidens? Nej. Så varför görs det då? Jag tänker att det kanske vid en första tanke kan framstå som något som är bra och tydligt för eleverna, men det kan vara en skenbar tydlighet av flera skäl. Det kan till exempel handla om att: det kan vara svårt även för mycket erfarna lärare att sätta ord på vad ett kunnande egentligen består i det är svårt att formulera mål som elever kan förstå innan de förstått innehållet i det målet handlar om det är svårt att formulera mål för enstaka lektioner när ett kunskapsområde sträcker sig över en längre period alla lektioner har inte specifika mål utan läraren kanske testar ett nytt sätt ett arbeta och utvärderar först efteråt vilket lärande som blev möjligt. Om man ändå måste skriva mål finns förstås en risk för att kunskapsambitionerna sänks när man försöker vara tydlig, till exempel genom att skriva att eleverna ska kunna ge två orsaker och en konsekvens eller producera en viss mängd text. Fokus hamnar lätt på formen för hur kunskapen kan visas, inte på kunskapen i sig. Eller som Dylan Wiliam har skrivit: “The clearer you are about what you want the more likely you are to get it but the less likely it is to mean anything.” Dylan Wiliam lyfter en till anledning till varför det kan vara problematiskt med att inleda en lektion med att prata om målen: det kan vara tråkigare än att inleda lektionen med exempelvis en fråga eller berättelse. Ett argument […]
