Måste man dokumentera extra anpassningar?

Det pratas mycket om lärares dokumentation och att det nog dokumenteras för mycket – men vad är det lärare dokumenterar för mycket av och varför?

För ett tag sedan pratade jag med en lärarvän som sa att “man måste ju alltid dokumentera alla extra anpassningar”. När jag sa att det behöver man inte alltid letade vännen efter var det minsann stod i styrdokumenten att man behövde det. Men hittade det inte. Eftersom det inte står så där. Saker lärare måste göra står i skollag, läroplaner och förordningar. Stöd för att tolka dessa kan finnas i förarbeten, utredningar och propositioner. Saker man bör göra står i allmänna råd. Sedan ger Skolverket ut stödmaterial och skriver på sin hemsida, och även det borde ha sin grund i styrdokument eller vila på vetenskaplig grund.

Jag vet lärare som upplever ett tryck på att man kontinuerligt måste dokumentera alla extra anpassningar. Det gäller både lärare i årskurser där betyg inte sätts och där betyg sätts. Om nu lärare dokumenterar mer än vad som krävs – vem eller vad har “bestämt” det? Är det rektor? Huvudmannen? Skolmyndigheterna? Lärarna själva? Eller bara att man tror att viss dokumentation behöver göras eftersom det finns en modul för det i lärplattformen?

Vi börjar med att titta på vad det står om extra anpassningar i styrdokumenten.

Läroplanen:
“Alla som arbetar i skolan… ska uppmärksamma och stödja elever i behov av extra anpassningar.”
“Läraren ska … stimulera, handleda och ge extra anpassningar …” (Läroplanen, kap. 2.2)

Skollagen:
“Om det inom ramen för undervisningen, genom användning av ett nationellt kartläggningsmaterial eller ett nationellt bedömningsstöd, resultatet på ett nationellt prov eller uppgifter från lärare, övrig eller uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller, och inte annat följer av 7 §, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.” (3 kap. 5 §)

Hittills inget om dokumentation. I inledningen till Skolverkets allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram skriver man:
“Om en elev får stöd i form av extra anpassningar ska detta dokumenteras i elevens skriftliga individuella utvecklingsplan, i de årskurser där sådana finns.” (s. 16)

Här står att extra anpassningar ska dokumenteras – och inte bara sammanfattas som det står i skollagen – i den skriftliga individuella utvecklingsplanen (SIUP) som finns i åk 1-5. Det står inget om dokumentation i själva rådpunkterna, däremot står det att “huvudmannen ska skapa rutiner för att undersöka hur arbetet med extra anpassningar … fungerar”. Och om huvudmannen ska kunna göra det tycker de kanske att det krävs en dokumentation? En sådan dokumentation går dock utöver lagens krav. Sådant brukar hänföras till ansvaret för huvudmannens systematiska kvalitetsarbete. Det är en viktig diskussion att föra vilket mandat huvudman eller rektor har för att införa dokumentation som går utöver lagens krav. Och då måste värdet för eleverna av den dokumentationen vara större än värdet (i form av minskad tid för att planera undervisning och stödinsatser mm.) av den tid lärare lägger ner.

Vad står det då explicit om att dokumentera extra anpassningar i SIUP i styrdokumenten? I skollagen 10 kap. 13 § kan vi läsa:
 “I årskurs 1-5 ska läraren en gång per läsår, vid ett av utvecklingssamtalen, i en skriftlig individuell utvecklingsplan
   1. ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i, och
   2. sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen.
…
Om ett åtgärdsprogram utarbetas behöver inte den skriftliga individuella utvecklingsplanen innehålla en sammanfattning av vilka insatser i form av särskilt stöd som eleven behöver för att nå kunskapskraven.”

Det står visserligen inte “extra anpassningar”, men man kan tänka sig att “insatser” kan kopplas till det eftersom särskilt stöd inte ska dokumenteras i SIUP utan i ett åtgärdsprogram. Samtidigt står det också att insatser sammanfattas och en SIUP behöver bara tas fram en gång per år. Jag tolkar det alltså som att extra anpassningar ska sammanfattas en gång per år i SIUP.

Vi kikar på de referenser som ges till “Om en elev får stöd i form av extra anpassningar ska detta dokumenteras i elevens skriftliga individuella utvecklingsplan, i de årskurser där sådana finns.” Förutom till skollagens paragrafer om att sammanfatta insatser i SIUP hänvisas till prop. Tid för undervisning – lärares arbete med stöd, särskilt stöd och åtgärdsprogram.

Vi påminner oss om att utredningen tillkom, skriver man i propositionen, för att: “Flera studier har visat att lärares arbetsbelastning har ökat över tid och att arbetstiden i allt större utsträckning ägnas åt administration och dokumentation. Enligt Statistiska centralbyrån är lärare den yrkesgrupp som i störst omfattning upplever att arbetsbelastningen har ökat och många lärare anser att de numera inte hinner ägna tillräckligt med tid åt sitt kärnuppdrag, dvs. att undervisa.”

I propositionen (s. 32) skriver man: “Förslaget i detta avsnitt och förslaget i avsnitt 6 om vad åtgärdsprogram bör innehålla innebär sammantaget att stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen ska dokumenteras i den skriftliga individuella utvecklingsplanen, i de fall det föreligger skyldighet att upprätta en sådan, … ”

Det här är förstås tolkningsbart – kanske menar de just det att insatser ska “sammanfattas” även om det hade blivit tydligare om de använt skollagens formulering.

Nu har vi lärt oss vad lärare måste dokumentera i relation till extra anpassningar (i SIUP i åk 1-5, och enbart sammanfatta dessa en gång per år).

Sen läser vi på Skolverkets hemsida:
“Hur ska extra anpassningar dokumenteras?
Om en elev får stöd i form av extra anpassningar ska detta, när det gäller årskurs 1-5, dokumenteras i elevens skriftliga individuella utvecklingsplan.

När det gäller årskurs 6-9 i grundskolan och gymnasieskolan har Skolverket inte gett några särskilda rekommendationer kring hur extra anpassningar ska dokumenteras. Detsamma gäller förskoleklassen, där varje skola har sina egna rutiner för hur de dokumenterar bedömningen av elevernas utveckling. Det är rektorn som beslutar hur dokumentationen ska se ut i dessa årskurser och skolformer.”

Sant är att rektorn beslutar om utformningen av SIUP (Skollagen, 10 kap 13 § för grundskolan). Sant är det däremot inte, som det inte bara står mellan raderna utan bokstavligen på, att även lärare som inte upprättar SIUP behöver dokumentera extra anpassningar. Det är därför inte heller i enlighet med styrdokumenten att påstå att rektor beslutar om utformning av dokumentation av extra anpassningar i andra årskurser och skolformer än de som upprättar en SIUP. Extra anpassningar i dessa årskurser och skolformer behöver inte dokumenteras överhuvudtaget. Här är det tydligt även för en icke-jurist, menar jag, att Skolverket gör en tolkning som inte är i enlighet med skollagens krav. Därför framförde jag under min tid på Skolverket att just den här skrivningen borde ses över.

Skolinspektionen har också skrivit om extra anpassningar:
“Många skolor sammanfattar elevens extra anpassningar i den framåtsyftande delen av den individuella utvecklingsplanen endast en gång per år inför utvecklingssamtalet. Andra skolor har lagt en förteckning över extra anpassningar som en bilaga till IUP. Med en fristående bilaga kan sammanställningen av elevens extra anpassningar enligt vår bedömning uppdateras enklare och göras mer komplett. Vi ser att uppgifterna om elevens extra anpassningar snabbt blir inaktuella om de endast dokumenteras i elevens IUP en gång per år. Dokumentationen av arbetet med extra anpassningar behöver hållas aktuell så att alla undervisande lärare har kännedom om vilka anpassningar som ska ges och kan utveckla stödet utifrån en korrekt bild. Konsekvensen för eleverna kan i annat fall bli att de inte ges rätt extra anpassningar.”

“Behöver” på myndighetsspråk betyder “ska”. Skolinspektionen menar således att skollagens krav ( i SIUP i åk 1-5, och enbart sammanfatta dessa en gång per år ) inte räcker utan att arbetet “behöver hållas aktuellt” och att alla lärare hela tiden ska ha en kännedom om alla anpassningar för alla sina elever. Jag är nyfiken på vilket lagstöd Skolinspektionen använde för att komma fram till den tolkningen. Den innebär även att skolor får kritik när de inte har mer dokumentation kring extra anpassningar än vad lagen faktiskt kräver (i SIUP).

Så – när lärare upplever att de tvingas skriva eller kryssa i extra anpassningar hela tiden och även i årskurser eller skolformer där krav på dokumentation inte finns överhuvudtaget – vem har då bestämt det? Är det rektor? Huvudmannen? Skolmyndigheterna? Eller tror man bara att det måste göras eftersom det finns en sådan modul i lärplattformen?

Många lärare anpassar förstås redan naturligt sin undervisning och lärmiljön till de elever de har, vilket ju är vad “extra anpassningar” syftar till. Något som lätt glöms bort i diskussioner om vad som behöver dokumenteras eller inte.