Det är betygssättningstider. Det borde betyda att lärare skriver in elevernas betyg i ett program som blir till en betygskatalog som sedan granskas och skrivs under. En lärare med fem grupper om 30 elever skriver eller klickar då i 150 betyg. Det borde i alla fall betyda det – att tid ägnas åt att fundera över och sätta de betyg som bäst motsvarar elevernas kunskaper. I stället kan samma lärare behöva klicka i kanske 20 rutor i en betygsmatris (en matris med betygskriterierna) – där kriterier delats upp i delkriterier. Det betyder då minst 3000 klick och i system som inte alltid är så samarbetsvänliga. Förutom att lärare tvingas klicka i betygsmatriser vid betygssättning sker det vid andra tillfällen än vid betygssättning. Ibland tvingas lärare markera i betygsmatriser även inför utvecklingssamtal och på vissa skolor så ofta som tre-fyra gånger per läsår. Fyra gånger per läsår innebär i fallet ovan minst 12.000 klick. Klickandet gäller inte bara lärare i betygssättande årskurser utan förekommer även i lägre årskurser. Det gäller heller inte bara betyg eller omdömen, utan även i relation till enskilda uppgifter där lärare tvingas markera i betygsmatrisform. Jag pratade med en rektor häromdagen. En lärare i årskurs 5 hade kommit in och frågat hur matrisen med betygskriterier (fast betyg inte ens sätts) skulle fyllas i. Dilemmat gällde att läraren gjort en lägre värdering på flera av delkriterierna men att ett kriterium var detsamma för alla betygsnivåer – och då skulle det ju se konstigt ut om det mesta var markerat på en lägre men en del på en hög nivå. Det här är inte ett pedagogiskt dilemma som lärare bör använda sin värdefulla tid till att ens behöva fundera på. Det är ett opedagogiskt tekniskt dilemma. Det är heller inte något som rektor, som leder och fördelar det pedagogiska […]
