På vissa skolor bestäms ibland att alla lärare måste skriva mål för lektionen på tavlan. Det är även något som Skolinspektionen signalerar är önskvärt genom sina observationsmallar och vad de lyfter som positivt i sina inspektionsrapporter. Är det då något man måste göra som lärare? Nej. Är det något som har tydlig evidens? Nej. Så varför görs det då? Jag tänker att det kanske vid en första tanke kan framstå som något som är bra och tydligt för eleverna, men det kan vara en skenbar tydlighet av flera skäl. Det kan till exempel handla om att: det kan vara svårt även för mycket erfarna lärare att sätta ord på vad ett kunnande egentligen består i det är svårt att formulera mål som elever kan förstå innan de förstått innehållet i det målet handlar om det är svårt att formulera mål för enstaka lektioner när ett kunskapsområde sträcker sig över en längre period alla lektioner har inte specifika mål utan läraren kanske testar ett nytt sätt ett arbeta och utvärderar först efteråt vilket lärande som blev möjligt. Om man ändå måste skriva mål finns förstås en risk för att kunskapsambitionerna sänks när man försöker vara tydlig, till exempel genom att skriva att eleverna ska kunna ge två orsaker och en konsekvens eller producera en viss mängd text. Fokus hamnar lätt på formen för hur kunskapen kan visas, inte på kunskapen i sig. Eller som Dylan Wiliam har skrivit: “The clearer you are about what you want the more likely you are to get it but the less likely it is to mean anything.” Dylan Wiliam lyfter en till anledning till varför det kan vara problematiskt med att inleda en lektion med att prata om målen: det kan vara tråkigare än att inleda lektionen med exempelvis en fråga eller berättelse. Ett argument […]
Year: 2023
Men hur ska jag klicka i matrisen?
Det är betygssättningstider. Det borde betyda att lärare skriver in elevernas betyg i ett program som blir till en betygskatalog som sedan granskas och skrivs under. En lärare med fem grupper om 30 elever skriver eller klickar då i 150 betyg. Det borde i alla fall betyda det – att tid ägnas åt att fundera över och sätta de betyg som bäst motsvarar elevernas kunskaper. I stället kan samma lärare behöva klicka i kanske 20 rutor i en betygsmatris (en matris med betygskriterierna) – där kriterier delats upp i delkriterier. Det betyder då minst 3000 klick och i system som inte alltid är så samarbetsvänliga. Förutom att lärare tvingas klicka i betygsmatriser vid betygssättning sker det vid andra tillfällen än vid betygssättning. Ibland tvingas lärare markera i betygsmatriser även inför utvecklingssamtal och på vissa skolor så ofta som tre-fyra gånger per läsår. Fyra gånger per läsår innebär i fallet ovan minst 12.000 klick. Klickandet gäller inte bara lärare i betygssättande årskurser utan förekommer även i lägre årskurser. Det gäller heller inte bara betyg eller omdömen, utan även i relation till enskilda uppgifter där lärare tvingas markera i betygsmatrisform. Jag pratade med en rektor häromdagen. En lärare i årskurs 5 hade kommit in och frågat hur matrisen med betygskriterier (fast betyg inte ens sätts) skulle fyllas i. Dilemmat gällde att läraren gjort en lägre värdering på flera av delkriterierna men att ett kriterium var detsamma för alla betygsnivåer – och då skulle det ju se konstigt ut om det mesta var markerat på en lägre men en del på en hög nivå. Det här är inte ett pedagogiskt dilemma som lärare bör använda sin värdefulla tid till att ens behöva fundera på. Det är ett opedagogiskt tekniskt dilemma. Det är heller inte något som rektor, som leder och fördelar det pedagogiska […]
Läs inte betygskriterier som fan läser bibeln
Efter ett föredrag om betygssättning för lärare skrev en av dem sen i utvärderingen att det var så skönt att höra att skolmyndigheterna ändrat så att man nu fick tolka kriterierna. Att lärare behöver tolka kriterier (och tidigare kunskapskrav) var något vi klargjorde när jag ledde arbetet med de Allmänna råd om Betyg och betygssättning som kom ut 2018. Samma skrivning finns även i de uppdaterade råden som kom 2022, då var jag med som extern expert. Att ord och texter alltid kan tolkas borde inte vara en nyhet men det var inget som det talades om under implementeringen av kunskapskraven. En anledning till det var kanske den skarpa skrivningen i skolförordningen om att kunskapskraven preciserade vilka kunskaper som krävdes för respektive betyg. Det, tillsammans med den skarpa skrivningen om att för betyget C och högre måste alla krav för C vara uppfyllda ledde till att det talades om att för till exempel C måste allt vara på minst C – varenda stycke, mening, ord och bokstav. Inget utrymme för tolkning här. Och ord och bokstäver var det gott om – i många fall över 300 ord. Så här i efterhand är det tydligt att funktionen för kunskapskraven var oklar när de togs fram och således kommunicerades det att att de skulle användas både för bedömning av enstaka uppgifter och för betyg (jag har tidigare skrivit om det här). Krav eller kriterier kan inte samtidigt ha båda dessa funktioner – för att fungera för bedömning av enstaka uppgifter behöver de vara detaljerade och uppgiftsspecifika men för bedömning av ett brett underlag behöver de vara övergripande. De har därför varit något av en skvader – en hybrid som fungerat dåligt för båda dessa funktioner. Det talades då inte om heller om möjligheten att göra en professionell läsning och tolkning, utan det framstod […]