Year: 2020

Jag har skrivit en bilaga till Betygsutredningen – en kunskapsöversikt om betyg och betygssättning. Tyvärr publicerades en äldre version av översikten i utredningen – så om du har tänkt att läsa den har utredaren godkänt att jag lägger ut den senaste versionen här. Om betyg och betygssättning – en forskningsöversikt

Jag får många frågor från lärare just nu och tänkte skriva lite om min syn på hur man kan tänka kring bedömning och betyg i coronatider. Utgångspunkten för mina råd är förstås de allmänna råd om betyg och betygssättning som jag ledde arbetet med under min tid på Skolverket. Råd 1 För att kunna sätta så höga betyg som möjligt behöver fokus vara på undervisning och inte på att samla in underlag för betygssättning Betyget ska spegla nivån på elevens kunnande i ämnet i slutet av terminen eller kursen. Det är förstås viktigt att följa elevernas kunskapsutveckling för att se hur undervisningen fungerar – vad eleverna har svårt för och som kanske måste fokuseras mer i undervisningen. Det kan göras med hjälp av t.ex. kortare digitala avstämningar eller att eleverna får göra en självbedömning – här behövs inte tillförlitligt underlag på individnivå eftersom det (oftast) inte används som betygsunderlag. Att lärare ibland tenderar att samla in onödigt mycket underlag kan bero på att man tror att för ett A måste eleven ha visat A-kvalitet jämt och i förhållande till varenda litet ord i kunskapskraven. Det är tydligt i allmänna rådet om betyg och betygssättning nu att så inte är fallet, men har inte varit tydligt jämt då Skolverket, och även undertecknad, har visat hur betyg sätts genom att färgmarkera i kunskapskravsmatrisen, vilket kan förstås som att varje ord måste ha belägg för en viss nivå. Så – fokusera på undervisning inte bevissamlande. Precis som i Let´s dance blir de medverkande inte så mycket bättre av fler fredagsfinaler – utan av att öva och träna tillsammans med någon kunnig. Och det som räknas i slutänden är just hur bra de är på att dansa i slutet (i teorin – i praktiken får ju även icke-kunniga rösta och kan ha andra bedömningsgrunder…). […]

“Man får inte klaga om man inte försökt förändra eller påverka” brukar jag säga. Jag har därför lämnat synpunkter på det utkast till reviderad kursplan i biologi som kom i höstas. De färdiga förslagen har skickas till regeringen att besluta om ser ut (oklart när det sker). I det här inlägget tänkte jag skriva lite om de synpunkter jag framfört. Jag sitter och funderar över vilken typ av text jag ska skriva i det här inlägget. Det är ju viktigt att tänka på syfte och mottagare när man skriver en text. Vem ska läsa den – bara biologilärare eller ska texten vara mer generell och riktad till en bredare läsekrets? Hur lång ska den bli? Vad är syftet med texten – hur ska jag strukturera den för att underlätta förståelsen för läsaren? Vilka rubriker ska jag använda och vad ska jag skriva under respektive rubrik? Viktiga frågor, inte bara när man bloggar utan även när man skriver kursplaner. Av de reviderade kursplanerna, främst kunskapskraven, att döma kan vi se att Skolverket nu tänkt till mer kring syfte och mottagare än vad man gjorde inför 2011. Måhända gick det då till så som Luke (2013) varnar för: att beteckningarna på kursplanens olika delar aldrig riktigt problematiserades eftersom mallar och rubriker var ”givna” innan själva arbetet med att skriva en kursplan påbörjas. Det innebär att uppgiften för de experter som engagerades i kursplaneskrivandet blev att fylla i texter inom en given struktur. Min känsla är att man mer borde problematiserat vad som skulle skrivas under rubrikerna Syfte, Centralt innehåll och Kunskapskrav när 2011 års kursplaner togs fram. Fokus hamnade måhända mer på formen av det som skulle skrivas än vilket innehåll som skulle skrivas fram utifrån syftet med texten under en viss rubrik. Att syftet varit oklart är ju tydligast kring kunskapskravens […]